MashRam

Stilla, det står stilla i mitt huvud. Jag har inget att skriva. Kan försöka och se. Ska jag skriva om min dag? Hur mycket jag älskar mina vänner eller hur mycket jag saknar min kusin? Ok, huvudet är fullt av tankar och funderingar. Vem är jag, vem har jag varit och vem ska jag bli? Tunga konstiga frågor. De går inte att svara på riktigt. Nej, nu börjar vi det här inlägget. Jag ska svara på de första frågorna.

Idag var det en riktigt soft dag. Kom till skolan vid nio och hade step up. Sen blev det dusch som följdes av massage. Till lunch blev det kycklingsallad som våran klass åt i ett mötesrum. Tessan fick skjutsa mig hem. Jag menar, hon har ju tagit körkort nu. Det måste man ju utnyttja! ;P
Men Tessan är ju så underbar att hon skjutsade ju hem mig! Det älskar jag med henne! (Märkte ni den fina övergången?) Alla mina vänner är underbara! Mina gamla klasskamrater och mina nuvarande. Ingen nämd ingen glömd. Vad skulle jag göra utan er. Jag känner mig nere och glömd, då kikar ni fram och gör mitt liv till något underbart!

Sist men inte minst står hon där som en ängel utan vingar. Min älskade kusin Liz! Hon är som alla vet i USA vilket är helt underbart, but sometimes it breaks my heart! You are so far away and I miss you so much you cant even belivie! Tack gode gud för internet! Vi lyckas ibland prata med varandra genom msn. Men då dras alla känslor upp och saknaden blir till en klump i halsen.

Jag vid min dator sitter,

Magen bubblar av fnitter.

Du skrev en rad till mej,

Jag svarade med ett hej.

Vi pratade i timmar två,

Tänk att tiden så fort kan gå.

Du sa att din skolklocka slog,

Mitt hjärta det plötsligt dog.

Det kändes som jag blivit blind,

En ensam tår föll ner för min kind.